Jaha...

Då har det här blivit ännu en blogg.

Ännu en av de där bloggarna som börjar så entusiastiskt och sedan alldeles kommer av sig.
Tror jag att man får läsare då?
Tror jag att folk kommer tillbaka igen och igen och igen om de alltid möts av samma inlägg - det som skrevs för två veckor sen?

Nej, det tror jag inte.

Men, ibland händer det där man retar upp sig på hos andra. Ibland knackar det på ens egen dörr och man tvingas stå där med två val:
1. Förneka - "Nääääää, så har jag aaaaaaldrig sagt... Inte skulle väl jaaaaaag?"
2. Erkänna - "Yes, I screwed up, jag är medveten om det och jag har ambitionen att göra något åt det. Kanske blir jag lite mer ödmjuk på kuppen också!"

Jag kan direkt peka ut ett antal personer som skulle välja alternativ 1.
Jag väljer dock nr 2.

Erkänner. Men medge att det gav bränsle till ännu ett blogginlägg!? Den här gången med kängan riktad mot min egen bakdel förvisso, men det är kul det med! Och kanske blev någon förvånad?

Men mer ödmjuk - njae det vet jag inte. Inte i den här bloggen i alla fall. Den är inte till för sådant trams ;-)