Jag har de senaste åren jobbat mycket med mina tankar. Jag har lärt mig en hel del om hur jag fungerar och hur mycket makt mina tankar har. Jag tror på teorier som att tankar föder tankar - det vill säga att positiva tankar ger upphov till mer sådana, liksom negativa ger en nedåtgående spiral. Jag tror på att man kan påverka hur man mår. Jag tror mycket på den inneboende kraft vi har och att vi styr våra liv själva.
Jag har blivit ganska bra på att tänka positivt, att förstärka det som är bra istället för att fokusera på det som inte är bra. (Ja jag vet, i den här bloggen verkar det inte så! Men bortse från det just nu.)
Som sagt, det går ganska bra för det mesta. Men ibland tar det bara stopp. När allt runtomkring mig bara känns jobbigt. Som nu när hela familjen varit sjuk i flera veckor utan uppehåll, det bara går runt runt. När orken tryter börjar det gå nedåt och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Jag ser ingen ljusning, ingen mening med det som sker och ingen anledning att vara tacksam. Jovisst är jag fortfarande glad och tacksam för min familj, mina vänner, att jag har jobb och någonstans att bo och allt det där, men jag lyckas inte få det att räcka till för att driva bort det som känns jobbigt.
Det är alltså här jag behöver hjälp. Har ni några knep att ta till när det känns hopplös? När de positiva tankarna inte vill infinna sig? I så fall vill jag gärna veta - för jag VILL må bättre, helst NU!
Samsung Series 6 Vs 7 Vs 8
7 månader sedan
Men behöver man verkligen alltid tänka positivt? Är det verkligen bra för en?
SvaraRaderaJag tror inte det. Jag tror att man ska bejaka sina känslor till viss del. Ibland mår man dåligt och är ledsen, ja då kanske man ska få vara ledsen en stund. Sörja att man alltid är sjuk och mår dåligt.
Känslorna finns av en anledning och alla känslor är lika viktiga oavsett de är glädje eller sorg eller till och med uppgivenhet. Naturligtvis ska man inte fastna i en känsla för länge eller gå djupare ner i om det är destruktivt, likaså som man inte ska fastna i att alltid vara glad. Jag tror att alltid tänka positivt kan bli en forserad "glädje" där man trycker undan andra känslor.
Intressant ämne, jag ska nog känna och tänka lite på detta och blogga om det senare :-)
Att tänka positivt tar kraft, och är man i en situation där det är ont om kraft, ska man lägga kraften på bättre saker än att försöka "tänka rätt". Det är en konst att våga släppa taget också! Att våga konstatera "nu är det verkligen skit och jag har inga garantier för att det inte blir ännu värre". Det enda man kan trösta sig med - fast det är ingen liten tröst - är att det garanterat går över. Och att det garanterat går över snabbare om man accepterar det och slutar kämpa emot och försöka "tänka positivt". I din nuvarande situation behöver du inte göra mer än att acceptera och ta varje dag som den är. Bryta ihop och komma igen, så många gånger som det behövs. Och glöm inte humor! Även om man inte har kraft över för att tänka positivt har man oftast sin galghumor kvar :).
SvaraRaderaTack tjejer, så kloka ni är!
SvaraRaderaJag inser att jag nog har ryckts med lite för mycket av det där med att man ska tänka positivt och se allt från den ljusa sidan. Det är lite typiskt mig: när jag fastnar för något går jag in i det fullständigt och riskerar att bli blind och okritisk. Också ett ämne att blogga om kanske :)
Tack, era kommentarer hjälpte verkligen!