Melodifestivalen / Eurovison Song Contest

Ja, jag är besviken på att Sverige gick vidare från semifinal till final.

La Voix är säkert en jättebra låt (jag har inte hört den) och Malena Ernman är säkert en jätteduktig artist (jag har inte hört henne), men det spelar ingen roll. Min förhoppning var att hon inte skulle ta sig vidare, för då kanske SVT nöje med herr Björkman i spetsen skulle tvingas inse att det här håller inte längre!

Melodifestivalen (som den numera heter i Sverige) och Eurovision Song Contest är inget annat än ett enormt slöseri med skatte- och licenspengar, som borde stoppas omedelbart!

Jag erkänner, jag var en ivrig anhängare på 80-talet och en bit in på 90-talet, från Carolas Främling 1983 till Jan Johansens Se på Mig 1995. Och lite sporadiskt därefter. Jag följde varje sändning med öronen på skaft och hyschade ilsket på den som vågade yttra ett ord under tiden. Det gällde både den svenska uttagningen och den europeiska finalen.

Så varför detta agg nu då? Jo, det har ju hänt saker sedan dess. Jag har blivit äldre och fått annan musiksmak, men det är inte det största. Själva tävlingen har förändrats så till den milda grad att den har blivit helt ointressant. Urvattnad, förutsägbar och urtrist!

Språkkravet är slopat.
Nu får alla sjunga på engelska om de vill, och de flesta gör det. Den nationella särprägeln är i princip helt borta.

Låtarna får spelas hur mycket som helst inför tävlingen.
Om man lyssnar på reklamradio ofta (vilket jag normalt sett gör när jag jobbar eftersom jag då kör bil alldeles för länge varje dag) hinner man tröttna på dem långt innan tävlingen är avgjord.
Dessutom leder det här till en massa skriverier, vadslagningar och annat som gör att utgången känns avgjord på förhand.

Folket får rösta.
Snälla... Lämna detta till dem som kan sin sak och vet vad kvalitet är. Hur många röstar verkligen på den bästa låten? Inte på artisten, inte på kläderna, inte på framförandet. Nu är visst juryn tillbaka, men inte med full makt. Att röstningen fortfarande finns kvar är naturligtvis för att den är så lukrativ för telebolagen och SVT. Det är ju inte precis vanlig telefon- och SMS-taxa.

Det har tillkommit (alltför) en stor mängd nya länder.
Visst är jag för staters frigörelse från förtryckarregimer och allt sådant, men för ESC är det inte en bra grej. Bara detta att man måste ha semifinaler är illa. Sen kompisröstningen och rädd-för-röstningen (alltså att man röstar på det land som har makt över en, för att visa sin underdånighet). Ja, det förekom kompisröstning på den gamla goda tiden också. Men då fanns det ett jugoslavien och ett ryssland. Inte en hel hög varianter av båda. FYROM och Moldavien och allt vad de heter. Det är charmigt, men tröttsamt i längden.

Den svenska uttagningen är uppdelad på flera deltävlingar.
Bara mer av samma sak. Det blir inte bättre för att vi får höra en större del av alla inkomna bidrag, de som förr sållades bort direkt. Det blir bara långtråkigt.

Det är liksom inte intressant längre. Det är för likriktat, för segt och inte minst alldeles för påkostat. Sverige är en av de största sponsorerna varje år, oavsett vilket land finalen går i. Och vad får vi för det? Inte ens en garanterad plats, som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Spanien av någon outgrundlig anledning har, oavsett hur det gick för dem året före. Jag har inte hittat några uppgifter om hur mycket SVT pungar ut med varje år, men det lär vara en hel del.

Nej, skrota det hela, tycker jag, eller åtminstone plocka bort Sverige från det. Visst har vi väl annat att prioritera?

Något som skulle göra det lite mer intressant, om vi nu prompt ska vara med, det skulle vara att realisera Bert Karlssons förslag. Mycket kan man tycka om den karln, men nog vet han vad han pratar om när det gäller musikbranschen!

Han föreslår delfinaler i olika regioner i Europa - som en nordisk final, en balkanfinal och så vidare. Då kan varje region kompisrösta i lugn och ro, och sedan följer en europeisk final i lite mindre skala med bara ett bidrag från varje område. Då slipper vi de allra gräsligaste bidragen och då kanske man skulle orka lyssna igenom allt.

Till detta vill jag lägga: återinför en (1) svensk uttagning. Skippa allt ståhej runt omkring. Tagga ner. Hitta tillbaka till glädjen! Jag har läst ett otal artiklar om hur stressad Malena Ernman har varit den här veckan. Är det värt det? Christer Björkman säger nog ja. Jag säger nej.