Leksaker... För vem?

Jag tog en sväng i en stor leksaksaffär idag, med sonen i bärsele på magen. Eftersom det är mitt första barn, och det var länge sen jag var barn själv så är jag inte alls insatt i leksakernas värld nuförtiden.

Jag måste uppdatera mig, tänkte jag. Lära mig lite om vad som finns, vad som kommer härnäst i hans utveckling.

Jag säger bara... HJÄLP!

Knappt hade jag stegat in genom portarna förrän jag var alldeles överväldigad. Lokalen var stor. Och hög. Och där fanns hyllor. Massor, massor av hyllor. Leksakerna var inte alls - som jag hade trott - uppdelade efter lämplig ålder, eller möjligen efter principen samma sak på samma hylla, nejdå... Efter märken.

Jaha... Brio, Lego och Fisher Price känner jag till. Och det räcker med dem, tycker jag. Det är kvalitet! Men alltså... det finns hur många som helst. Och alla har de ungefär samma slags leksaker, men i lite olika färger och utföranden. Och med olika namn såklart.

Och visst var väl varannan hylla blå och varannan rosa? Och på de blåa hyllorna trängdes bilar och motorcyklar, medan de rosa hyllorna bågnade under dockor, pärlor och glitter. Ja, det här med genus är en helt annan debatt, den ska jag inte ta idag.

Åter till min vandring bland hyllorna. Jag gick storögt omkring och tittade. Se där, de där känner jag igen! Klossarna från Brio som jag köpte på GeKås för ett betydligt lägre pris för någon månad sen. Och titta där! Det finns nästan likadana klossar i alla möjliga olika märken. Men det såg jag förstås inte på en gång, eftersom butiksinredaren tydligen inte tror på att gruppera efter funktion.

Så mycket leksaker! Så många dåliga föräldrasamveten som kan dövas här! För visst ska väl mitt barn ha det allra bästa? Det allra senaste? TÄNK om han missar ett viktigt steg i sin utveckling för att jag, i min okunnighet, har missat att köpa just DEN DÄR prylen till honom?

Min första tanke var att jag nog har missat något. Min andra tanke var att andra har missat något. För min son, vad gjorde han, i detta förmodade paradis? Han satt så nöjt och tuggade på en rem till bärselen. Inte det minsta imponerad av det överdådiga utbudet runt honom.

Men han är ju bara 10 månader, invänder ni nu. Han har inte förstått det där än. Möjligt, men på ICA Maxi har han fullt sjå med att pilla på allt från kryddburkar till äpplen. Så visst visar han intresse för omvärlden. Men här var det som att han inte orkade med.

Jag tror nu inte att något barn behöver alla de här leksakerna, eller ens en bråkdel av dem. Det jag tror, är att FÖRÄLDRARNA behöver dem. De behöver leksakerna för att göra sina barn glada. Eller för att visa inför andra föräldrar på besök att de minsann unnar sitt barn det allra bästa och senaste.

Min son har leksaker. Faktiskt. Jag är inte helt emot dem. Men han har gett mig en viktig läxa, genom att visa mig hur han fungerar när han leker. Han leker med det som ser kul ut. Oavsett vad det är. Klossarna från Brio är kul ibland, likaså gåvagnen från Micki. Men minst lika kul kan en tom petflaska vara. Eller ett plastlock. Eller något annat han har fått tag i utan att det alls var meningen.

Så. Back to Basic. Lär barnen att leka med stenar, kottar och löv. Eller lär och lär, de lär sig det så bra själva om de får chansen. Det är inte synd om ett barn som har för få märkesleksaker. Det är synd om de föräldrar som tror det!